Du är problemet, inte systemet!

Hur länge ska vi fortsätta klaga på världen utan att inse att vi själva är problemet? Vi säger att systemet är trasigt, att medierna lurar oss och att politikerna sviker oss, men vi glömmer en sak: det är vi som upprätthåller det.

Systemet är inte något som existerar separat från oss – det är en spegel av våra handlingar, våra prioriteringar och vår passivitet. Vi sitter fast i en kollektiv hjälplöshet där vi skyller ifrån oss, men ingen vågar ta ansvar för sin egen roll. Vi bidrar själva till det missnöje vi klagar på, utan att ens förstå det.

Världen som en kladdkaka

Låt mig ge dig en bild. Tänk dig att världen är som en kladdkaka, och varje människa är en ingrediens. Någon är ägget, någon är mjölet, någon är smöret. Alla behövs för att kakan ska bli bra.

Men vad händer om ägget tänker: "Min roll spelar ingen roll, jag hoppar över det här"? Eller om smöret säger: "Det är inte mitt problem, någon annan får fixa det"? Då blir kladdkakan torr, konstig eller till och med oätlig.

När vi vägrar ta ansvar faller allt isär

Det är precis vad som händer med oss som kollektiv och i det system vi klagar på. När vi vägrar ta vårt ansvar och tänka större än oss själva, faller vi isär. Vi fastnar i våra ego-bubblor där vi hellre försvarar vår ignorans än vågar reflektera över våra egna handlingar.

Vi avfärdar andra perspektiv som hot, för vi är för osäkra för att erkänna att vi kanske har fel. Och när vi inte är pålästa, blir vi ännu mer defensiva – som om vi måste kriga för vår egen okunnighet för att känna att vi har kontroll. Men det är en falsk trygghet.

Vi glömmer att vi är en del av helheten

Problemet är att vi inte ser oss själva som en del av helheten – av systemet. Vi tänker "mitt är mitt, ditt är ditt," och missar att våra handlingar påverkar det större hela. Vi ser inte att vår egen egoism, vår egen passivitet, är en del av varför världen står still. Vi säger att vi vill ha förändring, men ingen vill vara den som börjar.

Hur vi kan skapa något bättre – tillsammans

För att bryta det här mönstret måste vi släppa tanken på "mitt och ditt" och börja tänka på "vårt." Vi måste inse att vi är ingredienser i samma kladdkaka – och i samma system. Alla behövs för att skapa något fantastiskt. Vi behöver våga ställa oss de obekväma frågorna:

• Varför blir jag triggad av vissa saker?

• Vad är det jag inte förstår?

• Vad kan jag göra för att bidra till helheten?

  
  

Det handlar om ansvar, inte perfektion

Det handlar inte om att veta allt eller att alltid ha rätt. Det handlar om att våga vara öppen, att släppa sitt ego och att lyssna på andra. Det handlar om att förstå att vår egen ignorans inte bara skadar oss själva, utan också de runt omkring oss. Och framför allt handlar det om att ta ansvar. Om vi vill ha en värld och ett system som fungerar, måste vi vara villiga att vara den ingrediens som saknas.

Är du en del av lösningen – eller problemet?

Så nästa gång du känner dig missnöjd, frustrerad eller uppgiven över hur världen ser ut, ställ dig själv den här frågan:

Vad gör jag för att bidra? Är jag en del av lösningen, eller en del av problemet?

Tänk på kladdkakan. Är du en av ingredienserna som saknas, eller är du redo att ta din plats och hjälpa oss alla att skapa något bättre – tillsammans?♥️