Vi är inte en ras, vi är en art

Debatten blossar upp gång på gång: Vi är en mänsklig ras! "Nej, vi är en art!" Och kanske är det inte bara ord vi bråkar om - utan själva grunden för hur vi ser på varandra.

Så vad säger vetenskapen egentligen?

Forskning från National Human Genome Research Institute visar att människor, oavsett ursprung, hudfärg eller kontinent, delar 99,9 % av sitt DNA.De genetiska skillnader som existerar mellan individer är främst ytliga - som hudton, hårstruktur eller anpassningar till olika klimat. De har ingen bäring på intelligens, värde eller personlighet.

Källa: NHGRI – Understanding Race and Human Genetic Variation

Det finns alltså inga genetiska raser - bara människor.

Human Genome Project, tillsammans med andra stora studier, har tydligt visat att rasbegreppet saknar biologisk grund. Ändå lever det kvar - inte i generna, utan i språket, strukturerna och maktförhållandena.

Källa: Levande Historia – Tidslinje över rasbiologin och vetenskapen

Ras, en berättelse vi lärt oss att kalla verklighet..

Vi föds inte med raser. Vi föds med hud. Vi föds med pigment, variation, biologi. Men vi föds inte med hierarkier. De lär vi oss.

Ras är inte vetenskap, det är konstruktion.

Ett socialt system byggt för att särskilja, rangordna och kontrollera. Det är det som kallas rasifiering – processen där vi laddar hudfärg med mening och skapar sociala skillnader där inga biologiska finns.

Källa: Länsstyrelsen – Vita privilegier och diskriminering (pdf)

Vi kan prata om hud, utan att bygga färgkoder

Hudfärg finns. Melanin finns. Men det är vi som har gjort färgen till identitet. Vi säger ”svart”, ”vit”, ”brun”, som om det vore hela personen. Som om det berättar något avgörande.

Men vi kan välja ett annat språk. Vi kan tala om ursprung, erfarenheter, etnicitet, utan att reducera människor till färg. Det handlar inte om att blunda för verkligheten, det handlar om att vägra spela med i en förlegad struktur som aldrig hade vetenskaplig grund.

[There is no gene for race. What we call race is a social invention that has real-world consequences.] - Scientific American, 2003

Varför håller vi fast vid något som inte håller?

För att makt kräver struktur. Och strukturer som förtrycker behöver berättelser som rättfärdigar dem. Att vi är olika raser, med olika egenskaper, värden och roller, är en sådan berättelse.

Men vi har ett val. Vi kan börja säga som det är: Vi är inte flera raser, vi är en art. Det är inte hudfärgen som skiljer oss, det är hur vi valt att värdera den.

Tänk om vi inte är färgade kroppar, utan färglagda berättelser?

Vad händer om vi suddar ut färgkoderna? Om vi vägrar att gå med på strukturer som bygger sin makt på skillnader? Om vi inser att kampen inte handlar om att bli ”färglös, utan om att se klart?

Vi är Homo sapiens. Inte vit. Inte svart. Inte andra. Bara människor. Men med ansvar att bygga något bättre än de berättelser vi ärvde...