När ditt skämt är ett verktyg för förtryck

"Det är bara ett skämt." Hur många gånger har vi hört den meningen? Men bakom varje "skämt" om människor med utländsk bakgrund ligger något mycket djupare.

"Oskyldiga skämt" är inte oskyldiga, de är tegelstenar i ett system som ser till att vissa alltid är "de andra." De annorlunda. De som aldrig riktigt får passa in.

De här skämten kanske känns oskyldiga för dig som inte drabbas. Du kanske inte ens märker att de förminskar någon annan, men för den som redan är marginaliserad är de ännu en påminnelse om att de aldrig riktigt hör hemma. Det är inte bara en kommentar, det är en del av ett system som upprätthåller normer och maktstrukturer.

Som Robin DiAngelo, sociolog och författare till White Fragility, skriver:

Vithet fungerar som en osynlig norm i samhället, vilket gör det svårt för vita att se hur de gynnas av ett system som diskriminerar andra. Det är precis det här som gör skämten farliga , de förstärker osynliga strukturer som gynnar vissa och håller andra tillbaka.

Och det är alltid de som drabbas som förväntas stå ut. De ska tåla "humorn," samtidigt som de kämpar för att passa in i ett samhälle där de aldrig riktigt får ta plats. Det är ett dubbelt förtryck som aldrig verkar ifrågasättas. Peggy McIntosh, forskare och författare, beskriver detta som en "osynlig ryggsäck av privilegier"

"Jag har kommit att se vitas privilegier som en osynlig ryggsäck av oberoende resurser som jag kan lita på varje dag men förväntas förbli omedveten om."

Den här ryggsäcken gör att många aldrig reflekterar över hur deras handlingar, hur små de än verkar, upprätthåller ett system som förtrycker andra.

Men låt oss vara ärliga: Att skämta bort någon annans identitet handlar inte om humor. Det handlar om makt.

Som Tim Wise, antirasistisk aktivist, skriver:

"Att förneka existensen av vitas privilegier är att förneka verkligheten av ett system som har gynnat vissa på bekostnad av andra."

När vi skrattar åt ett "oskyldigt" skämt förstärker vi inte bara stereotyper, vi förminskar människor. Vi gör dem till "de andra" för att vi kan, och vi undviker att se hur våra handlingar påverkar dem.

Så nästa gång du hör ett "oskyldigt" skämt, tänk efter: Är det verkligen bara humor? Eller är det en del av en struktur som gör det lättare för vissa att skratta, medan andra måste bära vikten av att aldrig bli fullt accepterade?

Stereotyper är inte harmlösa, de är systematiska verktyg för förtryck.