Pöbeln, Adeln och Den Moderna Hierarkin - Hur vi alla är fångar i systemet

Vi kallar Sverige en demokrati, men om vi tittar närmare, hur stor är egentligen skillnaden mot förr?

Förr hade vi kungar och adelsmän som styrde, medan pöbeln (arbetarna), slet för att hålla allt igång. I dag har vi nya etiketter: företagarna, regeringen och vi, de som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Skillnaden? Vi kallar det för välfärd och demokrati, men hierarkierna är lika tydliga.

Företagarna = Adelns moderna ansikte

Ta företagarna som exempel. Många är politiskt blå (moderater), och sitter på nycklarna till arbetsmarknaden. De har makten att avgöra vilka som får jobb och vilka som inte ens får en intervju. Samtidigt klagar de på skatter, trots att deras framgångar byggs på arbetarnas slit och på det samhälle som skatterna finansierar.

De klagar över höga kostnader, och tycker välfärden är en belastning, men det är deras makt över resurser och möjligheter som gör att vi andra är fast i samma gamla system. Arbetarna (pöbeln) i kommunerna sliter för att hålla allt igång, medan företagen (den moderna adeln), ser till att behålla sin plats högst upp. Och regeringen? Den agerar som en kung i ett spel där reglerna redan är skrivna.

Ett "ancient" system med nya etiketter

Vi lever i en näringskedja som inte är så annorlunda från förr. Arbetarna skickar sina skattepengar uppåt, precis som bönderna gjorde till adeln. Adelns skatt går vidare till "kungen" (regeringen). Men precis som förr är resurserna ojämnt fördelade. Rikare kommuner vill inte alltid hjälpa fattigare kommuner för att upprätthålla sin egen kommun, då vi har något som kallas för självstyre. Alltså, var och en kommun ansvarar för sin egen ekonomi.

Dumpning är rikas sopor av människor

Samtidigt skriker andra kommuner efter kompetent vårdpersonal, utbildningsplaner och modernare infrastrukturer för att bland annat få tillgång till vatten. En del rikare kommuner dumpar personer de inte vill, eller kan hjälpa, till fattigare kommuner. Detta fenomen kallas "dumpning", tillsammans med andra företeelser som till exempel social dumpning eller ekonomisk dumpning. Så, vart är jämlikheten här? Att behandla människor som sopor?

Mentaliteten av "vi och dem" är ett historiskt arv, då varje Adel förr hade sin egen lilla by, och precis som då , är det även nu i olika rang, beroende på hur mycket resurser och tillgångar de har.

För svensken som tycker det är bekvämt att inte behöva ta ansvar, så är det lättare att lägga all skuld på regeringen "där uppe." Att det är deras fel.

Men vad är egentligen skillnaden från monarkin?

Vi får fortfarande inte vara med och välja vilka över vilka som ska styra. Utan av någon anledning är det personer som känner rätt personer. En struktur som påminner oss om klyftorna vi lever i.

Regeringen är också fången

Det är lätt att peka finger och säga att det är regeringens fel, men hur mycket makt har de egentligen? De är lika fast i systemet som vi är.

Om regeringen skulle försöka bryta sig loss från den globala näringskedjan, bojkotta länder eller göra radikala förändringar, skulle Sverige rasa ekonomiskt. Då skulle vi plötsligt stå där och vädja om stödpaket från andra länder.

Förväntan på förändring, över en natt!

Ett annat problem är vår orealistiska syn på förändring. Många förväntar sig att stora, systematiska problem ska lösas på några månader. När de inte ser förändring med detsamma, blir de frustrerade och röstar på nästa parti, utan att ens läsa på om vad de står för.

Men hur ska någon regering kunna skapa verklig förändring när folk hela tiden hoppar från ett alternativ till ett annat, utan att ge dem tid att bygga något hållbart?

Förändring tar tid, och det kräver att vi alla gör vår del, att läsa på, att rösta medvetet och att förstå vilka vi faktiskt lägger vår röst på.

Oansvarigheten i att inte rösta

Och vad händer med de som säger: "Min röst gör ändå ingen skillnad"? Det är just den inställningen som är en del av problemet. För varje person som inte engagerar sig, som inte röstar eller bryr sig om att utbilda sig själv kring vad som händer, blir systemet ännu svårare att förändra.

Du kan inte förvänta dig en bit av välfärdskakan om du inte är villig att bidra till den. Du kan inte klaga på regeringen om du själv inte är villig att vara en del av lösningen.

För när du inte gör din del, kommer du förmodligen fortsätta sätta käppar i hjulet för oss andra.

När du byter parti för att det lät bra för stunden eller straffar ett parti för du inte såg en omedelbar förändring genom att rösta på något nytt, utan att ens tänka längre än näsan räcker, bidrar du bara till att upprätthålla status quo. Hade du tagit ansvar och faktiskt lärt dig om långsiktiga lösningar, hade vi varit ett steg närmare verklig förändring. Men alla måste med! Det är inte enskilda beslut som gör skillnaden, det är när vi alla börjar förstå vår roll.

Egoismen: Roten till problemet

Vad driver allt detta? Egoism. Företagarna tänker på sin plånbok, arbetarna skyller på regeringen och ingen vill se sin egen roll i systemet. Kommentarer som "vi måste ta hand om våra egna" eller "jag tänker inte betala skatt för andras behov" speglar ett tankesätt som håller oss kvar i det här fängelset.

Men vi har resurser. Vi har möjligheter. Och ändå håller vi fast vid gamla idéer om att "skydda våra egna" på bekostnad av andra. Det är samma tankesätt som under kolonialismens tid, bara förklätt i nya ord.

Så vad är egentligen skillnaden mellan den svenska demokratin och den gamla monarkin?

Vi har fler partier att välja på, yttrandefrihet och ett välfärdssystem, men makten och resurserna är fortfarande i händerna på de få. Och vi som borde kunna göra skillnad? Vi är så bekväma i vår roll som "pöbeln" att vi inte ens ifrågasätter Systemet på ett konstruktivt sätt..

Sluta skyll ifrån dig!

Om vi vill ha verklig förändring, måste vi våga ta ansvar. Vi måste sluta skylla på "de där uppe" och börja förstå vår egen roll i systemet. Det handlar inte om att riva allt, utan om att börja bygga något nytt, där resurser och möjligheter fördelas rättvist, och där egoismen inte längre håller oss tillbaka.

Så vad väljer du? Att fortsätta blunda för hierarkierna, eller att börja agera med ansvar och empati för att bryta systemet?

"Pöbeln! Adeln må sitta på jobben och resurserna, men de är sjukt säkra på vilka de röstar på, för de vet vad som gynnar dem. Och vad gör du? Du väljer att tysta dig själv, acceptera din plats i underläge, och fortsätter spela deras spel. Varför? Varför frivilligt "ge upp" din röst, eller rösta på de parti som missgynna dig och säkra istället deras plats på toppen? Varför hjälpa till att upprätthålla den moderna hierarkin som trycker ner dig? Vakna nu! Det är dags att sluta vara en bricka i deras spel och börja ta ansvar för din roll. Ingen kommer ta av dig offerkoftan, och det är precis vad de räknar med..