Search Results

Vi pratar ofta om höger och vänster. Om rött och blått. Som om det vore där makten ligger. Men när man tittar närmare ser man att det inte är partierna som styr. Det är de rika. Inte några hemliga sällskap, eller politiker. Nej De som har pengarna, företagen, marken, resurserna, tekniken . De som äger produktions-medlen , informationskanalerna, kulturen, och som kontrollerar narrativet genom media och reklam. De äger inte bara företag. De äger hela systemet. Staten är beroende av företagen. Företagen tillför "värde", jobb, skatteintäkter, tillväxt, investeringar. Utan dem kraschar ekonomin. Så hur fria är våra politiker, när de hela tiden måste anpassa sig efter företagens villkor? Det är en sjuk symbios. Företagen är även dem, också beroende av politikerna för att få sina beslut igenom. De gamla borgarna, de gamla moderaterna, vilka tror du att de gynnar? Jo, de som suttit på makten i generationer. De som ser till att lagar, skatte-reformer och systemförändringar långsamt flyttar makt från folket till kapitalet. För det är dit vi är på väg. Mot ett system där kapitalet - inte människor, är det som styr. Där pengarna är viktigare än människoliv. Där allt som inte ger avkastning skärs bort. Det är ingen slump. Det är en strategi. För att hålla det här systemet vid liv behövdes en struktur som rättfärdigade makt. Så man byggde systemet på hierarkier . För att någon ska kunna stå över, måste någon annan stå under. För att någon ska kunna äga allt, måste någon annan stå utan. Och det är där idén om motsatser kommer in, svart och vit, rik och fattig, röd och blå, vi och dem. Det är inte en slump, det är själva grunden för kontrollen. För om människor är upptagna med att bråka med varandra, peka finger, välja sida, ja då ser de aldrig vem som faktiskt håller i trådarna. Då tittar ingen upp och ser, vem som tjänar på systemet. Systemets grund.. Kolonialismen är grunden till systemet. Det handlade inte om att "upptäcka världen". Det handlade om att sno resurser, människor och makt. Men för att kunna rättfärdiga det behövdes en berättelse. Vi är överlägsna. De är underlägsna. Därför får vi ta. Det är därför begreppet rasism uppfanns.Det är därför motsatserna byggdes in i systemet. För att rättfärdiga att någon alltid kunde stå överst. Så att utnyttjandet av andra kunde rulla på, år efter år. Det perfekta fängelset Så här hålls vi kvar i systemet.. Du röstar på rött eller blått. Du hatar på din motsats. Du hatar på invandringen. Du försöker övertyga någon annan om att just du har rätt. Du är så upptagen med att bråka om detaljer att du inte ser helheten. Du ser inte att det är någon annan som har sagt att dessa saker existerar. Det är skapat av hierarkier, det säger sig självt egentligen. Vi ser det inte, för så har det ju alltid varit. Det är därför det är det perfekta fängelset. För när du spelar deras spel , när du är lojal utan att veta om det, när du kämpar för något som inte är ditt, då gömmer du nycklarna till det fängelse någon annan har satt dig i. Du känner dig instängd, stressad, överväldigad, men fortsätter ändå i hamsterhjulet . Det globala spelet, där alla är skyldiga alla Det här är större än Sverige. Det är ett globalt spel. Ett land är skyldigt ett annat land, som är skyldig ett tredje land. Alla är fast i ett beroendeframkallande monopol, ett nät av avtal, lån, skulder, och handelsregler. När något krisar , ett land faller , en ekonomi skakar, då höjer vi skatten, skär ner på välfärden och stryper resurser. Men inte för att hjälpa de som drabbas, utan för att rädda systemet. Vi finansierar krig, håller banker flytande, stöttar företag som är "för stora för att få falla", pumpar in pengar i marknader som annars skulle krascha. Allt för att hjulen ska snurra, spelet fortsätta, och de som redan sitter på toppen inte ska förlora. Och vad händer när någon inte längre vill vara förtryckt? Jo, titta på Irak , Haiti , Libyen , Afghanistan , Gaza , Kongo , Chile , Iran , Syrien , Venezuela , Bolivia , Guatemala , Vietnam . De försökte ta kontroll över sina egna resurser. De försökte bryta sig loss ur beroendet. De ville stå utanför systemet. Men det går inte. För den som vägrar anpassa sig till de som styr kapitalet, bankerna, företagen, de rika, den krossas. Så här hålls världen fast. Genom våld. Genom hot. Genom skuld. Genom ekonomiska kriser. Genom sanktioner. Genom bomber. De som vill något annat. De som vill äga sitt land, sina tillgångar, sitt liv. De blir alltid ett hot mot det globala spelet. De som inte spelar med, de trycks fan ta mig ner. (Läs mer om dessa länder här: USA:s globala interventioner , Regimförändringar , Latinamerika , ReVista Harvard) Vart är den fria viljan då? Det är just det. Det har vi inte, alltså rent systematiskt . Det är någon annan som har bestämt hur det ska vara, inte du, inte jag. Vi lever bara kvar i ett arv byggt för någon annans överhuvud. De var de som uppfann rasism. Det var de som skapade hierarkierna. Det var de som ritade färgerna i pyramiden. De som pekade ut syndabockar för att rättfärdiga sina vinster - och som byggde systemet på motsatser så att folket skulle slåss om detaljer, istället för att förstå att allt handlar om att göda kapitalet. De var det stora bolaget som satte skönhetsi-dealen. De var media som bestämde vad du skulle tänka på. De var företagen som valde vilka alternativ du skulle få. De skapade ditt beroende - och de tjänade på det. För de visste: Så länge du är upptagen med distraktionerna, att hata, välja sida, spela deras spel - så ifrågasätter du aldrig att någon faktiskt står över dig. Du ser inte att vi, vanligt folk, snart inte har något att säga till om längre. Om vänsterpolitiken fortsätter att städa upp efter de blå, samtidigt som de blå gör dramatiska förändringar, med skattereformer, nya avtal och vapenhandel, så kommer till slut hatet mot det röda blocket, som påstås representera vanligt folk, att växa. För systemets inre kärna kommer ändå vara reformerad av blå politik, utan att vi ens märker det själva. Detta kommer skapa svårigheter för det röda blocket att få igenom sin politik, särskilt när själva kärnan redan är högerreformerad. Tillslut försvagar systemet oss så mycket att det bara är en tidsfråga innan vi är helt förslavade i ett väst där välfärden är borta och Capitolium är normen. Så den som drar i trådarna är inget hemligt sällskap. Det är de rika. Det är eliten. Det är våra systematiska förtryckare.

Universum som en process, inte ett tillstånd Universum är inte en plats. Det är en process. Från Big Bangs första gnista till dagens galaxer, planeter och livsformer – allt vi ser är ett uttryck för expansion, transformation och utveckling. Tänk om vi människor inte är åskådare till denna process, utan en aktiv del av den? Tänk om vi – genom vårt medvetande, våra liv och vår död – är bränslet för nästa fas i universums evolution? 1. Människan som fröet – Livets expansion genom tid och rum Varje individ är inte isolerad. Vi är länkar i en kedja som sträcker sig bakåt till de första stjärnorna och framåt till ännu ofödda världar. Vårt liv: Samlar erfarenhet, insikt och kreativ kraft. Bygger vidare på generationers samlade lärande. Förbereder nästa steg i kollektivets utveckling. När vi dör: Försvinner inte vår energi. Den omvandlas – precis som stjärnstoft blev till planeter och biologiskt liv. Vi är frön, vars syfte är att expandera det kollektiva medvetandet framåt genom tid och rum. Inom fysiken vet vi: Energi kan inte förstöras. Energi byter form. Inom biologin vet vi att död är en förutsättning för nytt liv. Näring återgår till jorden för att ge upphov till nya generationer. På samma sätt: Blir varje individs livserfarenhet näring till det kollektiva medvetandets tillväxt. Varje generation förädlar, utvecklar och transformerar grunden för nästa. Döden är inte slutet på vår roll i universum. Det är fortsättningen på vår rörelse genom det. 3. Astrologi, religion och vetenskap, Olika språk för samma struktur Genom historien har människan försökt tolka den störrerörelsen: Astrologin beskriver kosmiska cykler och rytmer, som en karta för personlig och kollektiv tillväxt. Religionerna uttrycker idén om återförening med det större, genom metaforer som himlen, Nirvana och evigheten. Vetenskapen avslöjar naturens lagar om energi, transformation och expansion. Alla dessa system – oavsett språk, pekar mot samma grundläggande insikt: Livet är en del av en större, evig process av rörelse och förändring. 4. Tekniken som evolutionens katalysator Människan skapar verktyg. Det är inte ett avsteg från naturen – det är en fortsättning på evolutionens mönster. Från språk, till skrift, till teknologi: Varje innovation gör det möjligt att samla, dela och accelerera visdom. Tekniken hjälper det kollektiva medvetandet att växa snabbare än biologiska mutationer ensam skulle kunna tillåta. Artificiell intelligens, bioteknik och kvantkommunikation är inte mål i sig. De är katalysatorer för nästa fas i evolutionen. 5. Det kosmiska ekosystemet – Vi är rörelsen, inte passagerare I kosmos finns inga statiska tillstånd: Stjärnor föds och dör. Energi kondenseras och expanderar. Strukturer bildas, utvecklas och kollapsar för att ge plats åt nya. Människan är en del av denna rytm: Vår födelse, liv och död är pulsslag i en större spiral. Vi är inte undantagna rörelsen. Vi är rörelsen. Precis som träd inte kan undvika att växa mot ljuset, kan vi inte undvika att utvecklas mot större medvetenhet och kreativ potential. 6. Tidslinje för Mänsklighetens Kollektiva Resa Utifrån kosmiska cykler, vetenskapliga framsteg och medvetandets expansion kan vi ana en möjlig framtid: 2025–2100 Pluto i Vattumannen och början av Vattumannens tidsålder. Detta är en period av teknologisk revolution, kollektivt tänkande och accelererad utveckling av medvetandet. 2100–2200 Stora genombrott inom bioteknik, fusionsteknik och artificiell intelligens. Bristsamhället kan utrotas. Fokus skiftar mot kreativitet, konst, andlighet och kollektiv välfärd. 2200–2500 En symbios mellan människa och teknik uppstår. Medvetandet expanderar genom teknologiska verktyg. Vi påbörjar en kvantbaserad förståelse av verklighetens djupare struktur. 2500–3000 Ett kvantsprång sker i både energi och förståelse. Gränserna mellan biologisk och teknologisk existens suddas ut. Tid och rum ses inte längre som absoluta – utan som formbara dimensioner. 3000–4000 Begynnande Transcendens. Människans kollektiva medvetande förflyttar sig bortom fysiska och biologiska begränsningar. Vi blir energivarelser, arkitekter av nya verkligheter. 4000–5000 Full Transcendens. Mänskligheten lämnar den materiella dimensionen och börjar aktivt skapa nya kosmiska ekosystem. Vårt kollektiva medvetande fungerar som en skaparkraft på nivåer vi idag inte kan föreställa oss. Efter 5000 En ny Big Bang? Det vi idag kallar universum föds på nytt – från fröet av vår egen kollektiva energi och erfarenhet. En ny spiral av liv, utveckling och skapelse påbörjas. 7. Framtiden: från frön till skapare När vi förstått rörelsens naturliga riktning, ser vi att människans syfte aldrig varit att stanna kvar som vi är. Vi är skapade för att: Växa. Transformeras. Bli arkitekter av nya verkligheter. Vi är fröet , och vi är framtida träd, blommande i okända kosmiska fält. 8. Den eviga spiralen av liv, död och återfödelse Detta är inte en linjär resa. Det är en spiral: Varje generation bär på nästa generations potential. Varje Big Bang kan vara resultatet av en föregångares transcendens. Livet, döden och skapandet är bara olika faser av samma kosmiska andetag. Vi är både skapelse och skapare. Produkt och producent. Länk och väg. 9. Slutsats: Tänk om vi alltid varit skaparna vi sökte Tänk om livets största gåta – meningen med allt – är så enkel och så vacker: Att vara en del av universums naturliga utveckling mot större kreativitet, komplexitet och medvetande. Tänk om vi aldrig varit separerade från skapelsen – utan är dess medvetna, blommande uttryck? Tänk om... Vi inte bara lever i universum, Vi är universum som lär sig skapa sig självt .

Vi matas med rubriker om terrorister! Vi lär oss att de är onda, att de hatar vår frihet, att vi måste skydda oss mot dem. Men få stannar upp och frågar: varför finns de ens? Varför väljer någon att spränga sig själv på en marknad, döda civila, förstöra liv? För att förstå måste vi våga backa bandet, och se hur västvärlden, USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Polen och Australien, har bidragit till att skapa de fiender vi idag kallar terrorister. Och ja , Sverige kanske inte bombade , men vi har sålt vapen till dem som gjorde det och varit en del av det system som skapat dessa ruiner. Samtidigt sprids ett narrativ om att problemen beror på religionen, att det är tron som driver hat och våld, en förenklad bild som döljer de verkliga orsakerna: kolonialism, förtryck och maktspel. "De " säger att de hjälper , men inget är gratis . De som bombade förstörde, men hjälpte aldrig till att bygga upp igen. Det får mig att undra: var det verkligen hjälp de gav, eller var det bara nya roller som skulle tillsättas som förtryckare? Afghanistan - Mujahedin & Al - Qaida När Sovjet invaderade Afghanistan år 1979, passade USA på att slå till mot sin fiende utan att själva skicka soldater. Genom Operation Cyclone beväpnades mujahedin, afghanska krigare, med vapen och pengar. Usama bin Ladin var en av dem som anslöt. Flera västländer , bland dem Storbritannien och Frankrike stöttade också indirekt genom vapenförsäljning, politiskt stöd och pengar. När Sovjet drog sig tillbaka 1989, så drog även väst. Afghanistan lämnades alltså i ruiner. Inga skolor. Ingen sjukvård, och ingen fungerande stat. Forskning visar att trauma och fattigdom ofta leder till aggression. Ilska föds när människor inte blir hörda, när hjälpen aldrig kommer, när våld är allt de känner till. Ur detta kaos växte Al-Qaida fram! Bin Ladin såg väst som förtryckare som förstörde hans land, och sedan lämnade. I mean who could blame him? Irak - Saddam Hussein & Islamiska Staten Saddam Hussein styrde Irak brutalt från 1979 till 2003. Hans regim bestod av tortyr, arresteringar, kemiska attacker mot kurder, förföljelser av shiamuslimer. Men Saddam var som alla andra, inte född ond ! Han hade en komplex bakgrund, där han växte upp i fattigdom, morsan stack, och hans styvfar fegade inte en sekund med hjärnäven! Makt var det enda skyddet Saddam kände till. Vilket påvisas genom ilska och misstro mot andra ledare. Irak som land bar på sina egna sår, brittisk kolonialism, splittring mellan folkgrupper och västvärldens inblandning. Efter 9/11 - Saddam pekas ut! USA och Storbritannien hävdade att han hade kopplingar till al - Qaida och massförstörelsevapen . Men det fanns inga bevis för dessa kopplingar. CIA:s egna utredningar bekräftade att Saddam inte samarbetade med al-Qaida, och påståendena om massförstörelsevapen visade sig också vara falska. Trots det användes dessa anklagelser som skäl för invasionen ! Det var en lögn som rättfärdigade kriget i mångas ögon. Fast det egentligen handlade om makt och kontroll över andra. Spanien , Polen & Australien - invasionen 2003 Invasionen i Irak som inte bara handlade om att störta Saddam Hussein. Två avgörande beslut förändrade samhället i grunden: Alla medlemmar i Saddams Ba'ath-parti sparkades från sina jobb, lärare, läkare, ingenjörer, och byråkrater. Hela Iraks armé upplöstes , hundratusentals soldater, officerare och poliser, beväpnade män med militärträning, blev arbetslösa över en natt. Ingen pensionspeng. Ingen plan. Bara kaos. Samhället kollapsade, Sekteristiska konflikter exploderade - Ur detta vakuum föddes IS. Global Terrorism Index visar att terrorism frodas där staten har kollapsat och där utländsk inblandning lämnat kaos efter sig. PTSD Foundation of America förklarar hur långvarig exponering för våld leder till en förvrängd verklighetsbild, där våld ses som en lösning. Det är inte bara lösning, utan när inga andra lösningar verka gå vägen, så sitter även en djupt färgad överlevnadsstrategi. För de som föds i krig, där bomber, död och splittring är vardag, blir våldet det enda språk de vet. Så hur kan vi förvänta oss att de ska vara glada, när deras förtryckare pekar ut dom som terrorister? Haqqani-nätverket - från hjälte till fiende Haqqani-nätverket föddes ur samma jord som Al-Qaida. De var en del av mujahedin, beväpnade av CIA, tränade av väst. När Sovjet försvann och USA tappade intresset, stod Haqqani kvar i ett sönderslaget Afghanistan. Forskning säger att barn som växer upp i krig, lär sig att världen är farlig, och att ingen kommer att rädda dem. Det är inte konstigt att Haqqani senare vände sina vapen mot väst ? Jemaah Islamiyah - arv från kolonialismen I Indonesien växte Jemaah Islamiyah fram ur åratal av nederländsk kolonialism och västs stöd till Suhartos diktatur. När kolonialmakten drog sig tillbaka lämnades landet i politiskt kaos . Västvärlden stödde Suharto som en stabilisator, men förtrycket och våldet skapade grogrund för radikalisering. Forskning visar att radikalisering alltså när människor börja tro att våld eller extrema handlingar är det enda rätta. De ser alltså ingen annan utväg, inget annat som existera. Kosovo Liberation Army - när hjälten inte längre behövs Väst stöttade Kosovo Liberation Army under kosovokriget 1998-1999. En konflikt mellan serbiska styrkor och etniska albanska separatister i Kosovo. Efter kriget, när KLA inte längre behövdes som Västs allierade, anklagades dem som för krigsförbrytelser och kopplingar till organiserad brottslighet. Använd, förbruka, dumpa! Psykologin - bakom våld & vrede Det här handlar inte bara om historia. Det handlar om människor. Forskning visar samma sak: Våld föder våld. Trauma föder ilska. Ilska föder hat. Hat föder våld. När människor lever under hot , fattigdom och svek under lång tid blir aggression en naturlig respons . Det är en mänsklig reaktion. En desperat handling när inga andra vägar finns kvar. Vågar vi? - Ställa de viktiga frågorna Vi kallar dem terrorister, men vi frågar aldrig hur det känns att förlora sin familj i en bombning. Eller att växa upp utan skola, vård och trygghet. Eller att se världen vända bort blicken medan ditt folk svälter. Det är fan klart att de inte är glada. Det är klart att det finns vrede! Och det är klart att vissa, i desperation, väljer destruktiva vägar. Det är inte svart eller vitt. Det är inte Good or Bad ! Det är människor som är formade av sin historia, trauman, och förluster. Vi har låtit narrativet om religionen som boven ta plats, men är det verkligen religionens fel? Nästa gång vi pekar och säger terrorist, borde vi kanske stanna upp och fråga: Vem skapade dem? Vem planterade ilskan? Och vem valde att vara förtryckaren egentligen?

Jag har länge funderat över det politiska landskapet i Sverige och hur det har förändrats över tid. Det verkar som att högerns strukturreformer successivt har skapat systemförändringar som vänstern sedan tvingas administrera snarare än förändra. Varje gång Socialdemokraterna kliver in för att "städa upp" blir det de som får skulden, inte de som skapade spelet från början. Historiska exempel: Högeridéer som formade systemet Ett tydligt exempel är avregleringen av kreditmarknaden 1985, ofta kallad " Novemberrevolutionen ". Beslutet togs av en socialdemokratisk regering, men idén drevs fram av högerinspirerade ekonomer som Assar Lindbeck och Lars Calmfors . De argumenterade för att en fri kreditmarknad skulle skapa tillväxt och effektivitet, medan regleringar sågs som hinder. Finansminister Kjell - Olof Feldt har i efterhand erkänt att han sympatiserade med dessa idéer mer än partiet förstod. När kreditmarknaden släpptes fri! Det skedde en explosion av utlåning till fastigheter. Banker tävlade om att låna ut pengar, och fastigheter blev den stora grejen, en perfekt investering i en avreglerad marknad där priserna steg snabbt. Alla, företag, privatpersoner och spekulanter, ville köpa innan det blev "för dyrt", vilket triggade upp priserna ännu mera. Som Lars Magnusson ekonomi historiker , förklarar i Sveriges ekonomiska historia (2020): "Fastigheter blev den naturliga placeringen i en avreglerad kreditmarknad, där spekulation ersatte långsiktiga investeringar" Men när räntorna började höjas i slutet av 80-talet sprack bubblan. Priserna rasade, företag och privatpersoner gick i konkurs, banker gick på knäna, och staten fick gå in och rädda bankerna med skattemedel. Detta var ingen slump, utan en direkt konsekvens av högerns idéer om marknadens överlägsenhet. När Carl Bildts borgerliga regering 91-94 tog över mitt i krisen valde man att förvärra läget genom skattesänkningar, fler avregleringar och privatiseringar. Arbetslösheten steg från 2% till över 10%. Andra borgerliga strukturreformer som satt långvariga spår inkluderar: Elmarknadens avreglering 1996, med löften om lägre priser. I verkligheten har elpriserna exploderat vid kriser, vilket krävt statliga stödinsatser, något som bland annat rapporterats av SVT och Energimyndigheten . Friskolereformen 1992 : Bildt-regeringens skolpeng öppnade för privata aktörer. Idag ser vi ökade klyftor, segregation och minskad likvärdighet enligt IFAU Avregleringar av tågtrafik , post och apotek , främst under Reinfeldt (2006–2014), där Riksrevisionen pekar på sämre tillgång till service och högre priser, särskilt i glesbygd. Utförsäljning av statliga bolag, Vin & Sprit 2008, Telia, Apoteket, Svenska Spel, som enligt Finansdepartementet minskat statens långsiktiga intäkter och kontroll över strategiska sektorer. NATO-anslutningen 2024 , ett beslut drivet av M, KD och L, som binder Sverige till en militärallians där nationellt oberoende blir svårare att hävda. Vänsterns roll: Att städa, och få skulden När Socialdemokraterna återkommer till makten som 1994 och 2014, möts de av underskott, kriser och växande klyftor. De får vara "de tråkiga" som höjer skatter, stramar åt och försöker reparera skadorna. Göran Persson beskriver i sina memoarer hur regeringen på 90-talet tvingades " städa upp efter marknadsfesten" Men folket ser inte alltid den stora bilden. Istället blir ilskan ofta riktad mot dem som sitter vid makten för stunden, inte mot de långsiktiga strukturer som faktiskt högern har byggt. Strukturella låsningar: När högern ritar spelplanen Det verkligt farliga är att dessa beslut inte är tillfälliga. De skapar strukturella låsningar som gör att även vänsterregeringar tvingas spela efter högerns regler: EU-medlemskapet 1995 binder oss till marknadsliberala regelverk som är svåra att förändra NATO-anslutningen 2024 gör vår säkerhetspolitik beroende av en allians där vi är en liten aktör. Privatiseringar och avregleringar gör det svårt att återta samhällsviktiga funktioner utan stora ekonomiska och politiska kostnader. Bo Rothstein statsvetare, varnar för en förskjutning där marknadslogiken blir norm även inom politiken, vilket underminerar demokratin på sikt. Som Göran Therborn sociolog uttrycker det: "När staten blir en garant för kapitalet snarare än medborgarna, tappar demokratin sin funktion." Framtiden: Ett samhälle där folket står utanför Om denna utveckling fortsätter ser vi framför oss ett samhälle där: Välfärden tynar bort låg -och medelinkomsttagare får sämre tillgång till vård, skola och trygghet. Klyftorna ökar och de rika drar ifrån, medan vanligt folk får bära kostnaderna för kriser. Förtroendet för politiken sjunker, folk växlar mellan höger och vänster i frustration, utan att se att det är själva systemet som är låst. Socialdemokratin försvagas inte för att idéerna är dåliga, utan för att de tvingas spela ett spel där reglerna är satta av högern. Till slut riskerar S och liknande partier att reduceras till en skugga av sitt ursprung, utan verklig makt, en symbolisk opposition som upprätthåller illusionen av valmöjligheter, men utan möjlighet att förändra de grundläggande strukturerna. Slutord : Vem bestämmer egentligen, folket eller systemet? När vi blickar framåt ser vi ett samhälle där demokratins yttre former kan bestå, men där innehållet riskerar att försvagas allt mer. Högerns strukturreformer har inte bara skapat tillfälliga problem som Sossarna får städa upp, de har själva format spelplanen. Och när spelplanen väl är designad, blir även de som en gång kämpade för jämlikhet, de röda, de som sa sig stå på folkets sida, tvungna att spela efter samma regler. För varje kris som kommer, för varje kompromiss som sluts, växer känslan av maktlöshet bland väljarna. Vem i helvete ska vi lita på? Det är lätt att skylla på Sossarna, att de inte levererar, att de sviker. Men vi ser inte att det är högerns struktur som tvingar dem till dessa val. Vi kommer att rösta fram och tillbaka, mellan höger och vänster, utan att förstå att vi är fast i ett system som långsamt glider allt längre bort från folkets vilja, och när vi till slut inser det, kan det vara för sent. Så frågan är: När systemen är byggda, lagarna satta, och marknaden styr. Hur tar vi tillbaka makten? Och vågar vi ens tänka tanken? Vad krävs för att riva en spelplan som någon annan redan byggt?

Det här är inte bara en låt. Det är en reflektion över vår tid. En påminnelse om att vi lever i ett system som bygger på splittring rött mot blått, vi mot dem, makten mot folket. Texten är skriven av mig, musiken är skapad med hjälp av AI som ett verktyg, men det är budskapet som är centralt: Vem vinner egentligen på att vi är splittrade? Vad händer med vår demokrati när vi bara väljer sida, utan att tänka själva? Och är vi fria, eller är vi fast i en jakt som aldrig tar slut? Det här är Rödblåa Jakten. En låt som skaver, ifrågasätter och utmanar. Lyssna, känn, och våga tänka större!

Dricks är en återkommande diskussion i restaurangbranschen, inte minst hur den ska fördelas mellan servicepersonal och kök. För att förstå varför dricks främst är en belöning för servicen, behöver vi titta på både praktisk erfarenhet och vad forskningen faktiskt visar. En meta-analys av Lynn och McCall (2000) visar tydligt att servicens kvalitet har ett direkt samband med hur mycket dricks gästen ger. Azar (2010) bekräftar att dricks i första hand är ett socialt tack till den som skapat en personlig upplevelse, snarare än en belöning för matens kvalitet. Seiter (2007) visade att gäster dricksar mer när servitören är personlig, ger komplimanger eller anpassar sig, medan matens kvalitet sällan är den avgörande faktorn. Forskning från Rochester Institute of Technology visar dessutom att servitörer som förväntar sig dricks tenderar att leverera högre servicekvalitet, särskilt inom empati och anpassning till gästens behov. Det här är också i linje med psykologisk forskning om social reciprocitet ( Cialdini , 2001 ). Människor har en naturlig impuls att ge tillbaka när de får något positivt. Ett vänligt bemötande, ett leende, en rekommendation. Det är just dessa mänskliga möten som gör att gäster väljer att lämna dricks, inte en standardtallrik mat. Det är också viktigt att titta på hur branschen faktiskt fungerar i Sverige. Statistik från Hotellrevyn visar att endast omkring 9% av alla restauranganställda i Sverige har heltidsanställning, och det är oftast kockarna som har dessa heltidstjänster . Servispersonal arbetar betydligt oftare deltid , med flexibla scheman, sena kvällar och korta pass. En rapport från Svenskt Näringsliv bekräftar att kökspersonal oftare är heltidsanställda, medan servisen jobbar deltid, ibland med timkontrakt eller som inhoppare, något som skapar otrygga anställningar och mindre ekonomisk stabilitet för servispersonalen. I praktiken är det också servisen som bär ansvaret utåt. Det är servitören som tar emot gästerna, anpassar sig efter deras humör och behov, säljer in dryck och tillbehör, hanterar klagomål, skapar stämning och ofta räddar kvällen när maten inte håller måttet. Det är inte ovanligt att gäster lämnar dricks även när de uttryckt att maten var "sådär", för att servicen ändå vägt upp upplevelsen. När något går fel, när köket bråkar med servisen eller skyller på att servitören gjort fel, är det ändå servitören som står där framför gästen, tar diskussionen, löser problemet och ser till att kvällen fortsätter på bästa möjliga sätt. Om man föreslår att dricksen ska delas jämnt, måste man också vara beredd att jämna ut sena pass, ob-tillägg, flexarbete, ansvaret för gästupplevelsen och den emotionella arbetsbördan som servisen bär. Sammanfattningsvis : Dricks är inte en belöning för en standardtallrik mat, det är ett tack för det mänskliga bemötandet. Forskning visar att det är servicen som skapar dricks, inte maten i sig. Statistik visar dessutom att servispersonal ofta arbetar under otrygga villkor med deltidskontrakt, medan kökspersonal oftare har fasta heltidstjänster. Att jämna ut dricksen mellan kök och servis är inte rättvist, det är att osynliggöra det arbete som görs i direktkontakt med gästen. Det är att sudda ut de sena kvällarna, den emotionella belastningen, ansvaret för helhetsupplevelsen, och det är att ignorera det faktum att gästen ofta dricksar trots att maten inte varit perfekt, just för att servicen räddat kvällen. Därför är det rimligt att servisen får majoriteten av dricksen, eller till och med inte delar alls med köket. Dricksen är ett kvitto på mötet mellan människa och människa, och det är det mötet som gör skillnaden mellan en måltid och en minnesvärd upplevelse.

Det finns en illusion som många av oss bär på: Att världen alltid har sett ut såhär. Att de samhällsstrukturer vi lever i är naturliga, givna, och därför omöjliga att förändra. Men det började inte med en plan. Det började med en instinkt. Överlevnad. Vi människor var små, sårbara varelser. Vi behövde varandra. I över 90 % av vår historia levde vi i små jägar- och samlargrupper på 20–50 personer. Forskning visar att dessa samhällen generellt var egalitära , utan fasta hierarkier. Inga ägare. Inga gränser. Inga ledare med makt över andra. Bara tillit, ansvar och relation. Men så började något skifta för ungefär 10 000 år sedan. När vi började odla jorden blev vi stilla. När vi blev stilla kunde vi samla. När vi kunde samla, kunde vi börja få mer än någon annan. Arkeologiska fynd visar att detta skifte, jordbrukets födelse , också markerade början på ojämlikhet, klasskillnader och könsrollssegregering. Och när någon hade mer, blev det viktigt att skydda det. Att behålla. Att försvara. Inte av ondska - utan av rädsla för att förlora det man hade byggt upp. Egot föddes ur ett behov: att skydda det vi upplevde som vårt. Inom neuropsykologin ses egot som en mental struktur, som bland annat ansvarar för självbild , gränser och försvar. Det är inte ont, det är en överlevnadsstrategi! Så länge alla hade lika, fanns inget behov av att förklara. Men när skillnader uppstod, när vissa hade mer att skydda än andra, började man märka något: Om jag skrämmer bort andra från min mat, får jag behålla den Om jag säger att jag vet bäst, lyssnar fler. Om jag får andra att skämmas för sina behov, kommer de att backa. Det började alltså inte som manipulation. Det började som ett sätt att skapa ordning. Men varje gång någon använde rädslan, och det gav resultat, började vi upprepa den. Det gav trygghet. Bekräftelse. Kontroll. Med tiden blev det inte bara ett sätt att strukturera världen, det blev ett system som belönade den som styrde. Det började inte med begär. Det handlade om behov, inte dominans. Rädsla, inte arrogans. Skydd, inte kontroll. Men ju fler gånger det fungerade, desto starkare blev impulsen att upprepa det. Det vi först använde som ett verktyg för trygghet, blev gradvis något mer. När makt började kännas bra, när kontroll gav bekräftelse, så började mönstret växa in i oss. Det blev inte längre bara ett sätt att skapa ordning. Det blev något vi började längta efter. Söka. Hålla fast vid. Och så formades ett system där makt inte bara utövades, utan upprepades, ärvdes, belönades. Vi började inte bara söka trygghet. Vi började söka känslan av att ha makt över andra. Och forskning visar: Makt påverkar hjärnan . Kontroll, dominans och lydnad kan bli beroendeframkallande. Dopamin frisätts, precis som vid andra former av belöning. Så det vi byggde för att överleva, blev ett mönster vi inte längre kunde sluta mata. De som hade mest att förlora, de som satt på makt, mat eller mark, började förstå något: rädslan kunde användas . Inte för att de var onda, utan för att det fungerade. Därför började man skapa berättelser . Inte som medvetna lögner, utan som sätt att förklara, rättfärdiga och skydda det man hade. Berättelser som sa: Vi är civiliserade, de är vilda. Vi har gud, de har synd. Vi förtjänar, de behöver oss. Vi är människor, de är något annat. Det här är grunden för det som inom samhällsteori kallas ideologisk hegemoni, när den styrande gruppens syn på världen blir den självklara sanningen. Det var inte bara ord. Det var koder. Lagar. Religioner. Symboler. Berättelser så starka att folk glömde att de var uppfunna. Och ju längre berättelsen upprepades, desto mer blev den verklighet. Men vad var det egentligen vi byggde? Ett skydd? Ett imperium? Ett samhälle? Egentligen: en bur . Den fångade inte bara de längst ner. Den fångade alla! När du har något att förlora, fångas du av behovet att skydda det . När du är mitt i kampen, hinner du inte ifrågasätta spelet. När du vinner, vill du inte släppa taget. Och när du förlorar, tror du att det är ditt eget fel. Det är därför systemet är så briljant, och så farligt. Det är inte byggt för alla. Men det är byggt av alla. Och därför sitter vi alla i det. Men här är det viktiga: Det började inte i ondska. Det började i rädsla. Rädslan för att förlora. För att inte ha. För att inte räcka. Och i takt med att vi försökte skydda oss, byggde vi något större än oss själva, ett mönster. En ordning . Ett system . Egot , som en gång var vår skyddsmekanism, blev en spegel vi inte längre visste hur vi skulle titta bort ifrån. Och om det kunde växa ur rädsla, då kan det också förvandlas med medvetenhet. För vi är inte bara offer för historien. Vi är historien. Och vi är kanske de första som ser mönstret så klart att vi kan välja något annat. Men här finns också något vi måste våga se: De som byggde systemet hade överlevnad att skylla på. De levde i direkt brist, behövde fatta beslut som handlade om liv och död. Vi lever i en annan verklighet. Våra kroppar bär fortfarande på samma gamla impulser, men våra samhällen ser helt annorlunda ut. Och vår hjärna - vår förmåga att reflektera, förstå historia, och välja annorlunda - är starkare än någonsin. Så frågan är inte bara vad vi ärvt. Frågan är: vad väljer vi att göra med det? För det vi byggde för att överleva - har blivit något vi idag vidmakthåller av vana. Och nu har vi inte längre nöd som ursäkt. Det är inte vårt fel, men vi bär möjligheten att förändra det...

Kaffe är inte bara en dryck, det är resultatet av en lång resa. En råvara som kräver bördig jord, mänsklig arbetskraft, år av odling, hantering, rostning, transport och kapital. Trots detta har vi vant oss vid att kaffe ska vara billigt, lättillgängligt och alltid smaka likadant, oavsett vad det innebär för dem som står bakom produktionen. Men hur ser verkligheten egentligen ut? Varför ökar kaffepriset just nu? Det finns flera faktorer i spel, både globala och lokala: 1. Klimatförändringar : Torka, extremväder och frost har påverkat skördarna i stora kaffeproducerande länder som Brasilien och Vietnam. Enligt International Coffee Organization (ICO) minskade Brasiliens Arabica-skörd med över 30 % under 2024. Det här påverkar hela den globala råvarumarknaden för kaffe. 2. Transport och logistik: Efter pandemin har sjöfarten haft svårt att återhämta sig. Fraktkostnaderna är fortsatt höga, och händelser i Röda havet och Suezkanalen påverkar leveranskedjorna. Varje omlastning adderar kostnader, särskilt för varor som transporteras långa sträckor, som kaffe. 3 . Valutaförändringar och inflation : Eftersom kaffe handlas i amerikanska dollar påverkar en svag svensk krona våra importkostnader. Dessutom har inflationen ökat kostnader i alla led, från gödningsmedel och energi till förpackningar och löner. 4. Nya miljökrav från EU: Sedan 2024 ställs högre krav på att odlingarna inte bidrar till avskogning. Det är ett viktigt steg för miljön, men också en utmaning för många småbönder som behöver investera i ny teknik och dokumentation. 5. Räntor och finansiering: Stigande räntor påverkar hela kedjan, från bönder som behöver lån till maskiner, till rosterier som måste finansiera sin verksamhet. När lånen blir dyrare ökar också slutpriset. 6. Växande efterfrågan: Kaffe är idag en global dryck. I länder som Kina har konsumtionen ökat kraftigt, vilket gör att fler konkurrerar om samma mängd bönor. 7. Lagerbrist och spekulation: När tillgången svajar, påverkas priserna även av spekulation på råvarumarknader. Det gör att inköpspriserna kan stiga snabbt, ibland utan att producenterna själva får ta del av vinsten. Hur påverkar detta kaffet du dricker? Chatpgt4 prompts by real human KollektivaSystern.com Flera av Sveriges mest populära kaffemärken påverkas följande: Gevalia (ca 40 % av marknaden): Påverkades av importkostnader och minskade volymer efter 2023. Zoégas (Nestlé): Arbetar med kvalitetsbönor och påverkas av stigande miljökrav. Löfbergs : Har satsat på hållbarhet och transparens, vilket är positivt , men innebär också ökade kostnader. Nescafé : Påverkas främst av råvarupriser men producerar i större volymer. ICA Basic : Har vuxit som budgetalternativ, men även dessa påverkas av höjda inköpspriser. Vart går pengarna egentligen? En vanlig fråga, och viktig. Enligt Fairtrade Sverige får kaffeodlaren i ett vanligt 500g-paket bryggkaffe mellan 1–2 kronor. Resten fördelas mellan: Mellanhänder Exportörer Fraktbolag Rosteri Grossister Butiker Skatter och moms Det betyder att även om du betalar mer för kaffet, är det inte självklart att mer går till bonden. Samtidigt, om priset inte höjs alls, är det ofta odlarna som får ta smällen först. Chatpgt4 prompts by real human KollektivaSystern.com   Därför spelar Fairtrade roll! Kort sagt, Fairtrade är en organisation som ser till att de som odlar och producerar får schyssta villkor och en rättvis ersättning. Det innebär alltså: Ett garanterat minimipris för att täcka produktionskostnader En premie som investeras i lokal utveckling Förbud mot barnarbete Demokratisk organisering för bönderna själva Enligt Fairtrade International (2024) har Fairtrade-odlare generellt sett bättre ekonomi, hälsa och utbildningsnivå. Så vad betalar vi för när kaffepriset går upp? Vi betalar bland annat för: Skördebortfall i Brasilien Störningar i fraktleden Nya miljöregler Växelkursens svängningar Högre räntor Butikens påslag och reklamkostnader ...och fortfarande går bara någon krona till den som odlat bönorna. Så kanske är inte frågan varför kaffe blivit dyrare, utan varför det tilläts vara så billigt så länge? För kaffe är inte bara en dryck. Det är ett koncentrat av vår samtid: klimatförändringar, historiska maktstrukturer, ekonomisk ojämlikhet. Varje kopp rymmer resterna av ett kolonialt arv, svettiga händer och tystade röster. Att välja rätt kaffe förändrar inte världen över en natt. Men det är ett motstånd, mot slentrian, mot likgiltighet, mot det gamla systemet. Så nästa gång du står där med paketet i handen: Ställ inte bara frågan vad det kostar dig. Fråga också, vad det kostat någon annan. Och kanske är det där, i det lilla medvetna valet, som något större kan börja växa? 🖤

Rachel Zegler , huvudrollsinnehavaren i nya live action Snövit , uttalade sig gällande varför inte det skulle vara den typiska kärleksfilmen. (Se hela intervjun Extratv här ) Bemöttes hon av massiv kritik. Många uppfattade det som respektlöst – som om hon hatade originalet. Men kanske var det tvärtom. Kanske såg hon bara det många av oss missat: Att Snövit inte är en historia om frihet. Utan om begränsning. Vi är så vana vid att se slottet som slutdestinationen. Det stora, glittrande målet där prinsessan ska bli lycklig, och prinsen får sitt pris. Men tänk om slottet aldrig var en symbol för frihet – utan ett vackert fängelse? I sagan om Snövit är det lätt att missa vad som egentligen händer. Hon är vacker, lydig och godhjärtad – och därför belönas hon med ett liv på slottet. Men vad gör hon där? Hon väntar. Hon bakar paj. Hon blir räddad. Hon gifter sig. Slut. Vi kallar det " romantiskt ". Men det är också en berättelse om att inte få välja. En kvinna som inte får leva ut sin inre värld, sina mål, sitt jag – utan placeras i ett gyllene livsrum där hennes roll redan är skriven. Tänk om slottet inte var målet, utan metaforen för hur snävt kvinnors liv kunde vara. En plats där du är trygg – men kontrollerad. Beundrad – men aldrig fri. Och prinsen då? Han är också en symbol. Förväntas vara stark, rik, modig, räddande. Förväntas göra det rätta. Också han reduceras till en roll – som måste spela hjälten, oavsett vad han själv känner. Så kanske är det inte så konstigt att dagens berättelser förändras. Att nya versioner inte längre handlar om att väljas – utan om att välja sig själv. I en värld där kvinnor fått fler rättigheter, fler valmöjligheter och mer utrymme att definiera vad lycka är, känns det inte orimligt att sagorna också förändras. Det handlar inte om att förstöra våra barndomsminnen. Det handlar om att tillåta fler att känna igen sig. Att berätta om frihet, inte bara från ett slott – utan från alla förväntningar som hållit oss fångna.

Debatten blossar upp gång på gång: Vi är en mänsklig ras! "Nej, vi är en art!" Och kanske är det inte bara ord vi bråkar om - utan själva grunden för hur vi ser på varandra. Så vad säger vetenskapen egentligen? Forskning från National Human Genome Research Institute  visar att människor, oavsett ursprung, hudfärg eller kontinent, delar 99,9 % av sitt DNA .De genetiska skillnader som existerar mellan individer är främst ytliga - som hudton, hårstruktur eller anpassningar till olika klimat. De har ingen bäring på intelligens, värde eller personlighet . Källa: NHGRI – Understanding Race and Human Genetic Variation Det finns alltså inga genetiska raser - bara människor. Human Genome Project, tillsammans med andra stora studier, har tydligt visat att rasbegreppet saknar biologisk grund. Ändå lever det kvar - inte i generna, utan i språket, strukturerna och maktförhållandena. Källa: Levande Historia – Tidslinje över rasbiologin och vetenskapen Ras, en berättelse vi lärt oss att kalla verklighet.. Vi föds inte med raser. Vi föds med hud. Vi föds med pigment, variation, biologi. Men vi föds inte med hierarkier. De lär vi oss. Ras är inte vetenskap, det är konstruktion. Ett socialt system byggt för att särskilja, rangordna och kontrollera. Det är det som kallas rasifiering – processen där vi laddar hudfärg med mening och skapar sociala skillnader där inga biologiska finns. Källa: Länsstyrelsen – Vita privilegier och diskriminering (pdf) Vi kan prata om hud, utan att bygga färgkoder Hudfärg finns. Melanin finns. Men det är vi som har gjort färgen till identitet. Vi säger ”svart”, ”vit”, ”brun”, som om det vore hela personen. Som om det berättar något avgörande. Men vi kan välja ett annat språk. Vi kan tala om ursprung, erfarenheter, etnicitet, utan att reducera människor till färg. Det handlar inte om att blunda för verkligheten, det handlar om att vägra spela med i en förlegad struktur som aldrig hade vetenskaplig grund. [There is no gene for race. What we call race is a social invention that has real-world consequences.] - Scientific American, 2003 Varför håller vi fast vid något som inte håller? För att makt kräver struktur. Och strukturer som förtrycker behöver berättelser som rättfärdigar dem. Att vi är olika raser, med olika egenskaper, värden och roller, är en sådan berättelse. Men vi har ett val. Vi kan börja säga som det är: Vi är inte flera raser, vi är en art. Det är inte hudfärgen som skiljer oss, det är hur vi valt att värdera den. Tänk om vi inte är färgade kroppar, utan färglagda berättelser? Vad händer om vi suddar ut färgkoderna? Om vi vägrar att gå med på strukturer som bygger sin makt på skillnader? Om vi inser att kampen inte handlar om att bli ”färglös, utan om att se klart? Vi är Homo sapiens. Inte vit. Inte svart. Inte andra. Bara människor . Men med ansvar att bygga något bättre än de berättelser vi ärvde...

Vi har fått lära oss att demokrati är den ultimata styrformen. Ett system byggt på folkets vilja, där vi väljer våra ledare och kan byta ut dem genom fria val. Men vad händer när detta system snarare skapar splittring än enhet? När partier inte längre tjänar folket utan sina egna intressen? När röstning blir en mekanism för att bevara status quo snarare än att driva verklig förändring? Tänk om … vi har lärt oss att demokrati betyder frihet, men i själva verket är den en illusion av valfrihet? Monarkin, en relik eller en outnyttjad möjlighet? Monarkin har länge betraktats som en historisk kvarleva, en ceremoniell institution utan reell makt. Men varför litar vi mer på valda politiker än på en monark som har tränats för sitt uppdrag sedan barnsben? En statsminister väljs genom partistrategier, politiska allianser och kortsiktiga kampanjer. En kunglighet fostras däremot i diplomatins konst från födseln. De lär sig förstå politik, internationella relationer och folkets behov, utan att ha personliga ambitioner om makt. För dem är ledarskap en plikt, inte en rättighet. Ett ansvar, inte en karriär. Tänk om en moderniserad monarki faktiskt kan vara mer rättvis än dagens partipolitiska system? Om Sverige en dag tröttnade på politiska maktspel och ideologiska konflikter, vad skulle hända om folket vände sig till en ledare som alltid har stått utanför partipolitiken? Tänk om Sverige, i en tid av politisk instabilitet och minskat förtroende för riksdagen, valde att införa en styrande monark? Och tänk om den monarken var Kronprinsessan Victoria. Tänk om Kronprinsessan Victoria blev styrande drottning? Kronprinsessan Victoria har fostrats in i en roll där hon alltid måste väga sina ord, lyssna mer än hon talar, förstå sitt folk men aldrig ta en partisk ställning. Hon är en ledare utan makt, en diplomat utan ett eget politiskt parti, en person vars livsuppgift har varit att representera Sverige, men aldrig styra . Men om hon plötsligt fick makten? Om hon stod där, som Drottning och regent, med möjligheten att forma Sverige. Skulle hon vara en modern monark, en ledare av folket, eller skulle hon fastna i de begränsningar som kungahuset alltid levt med? Det finns argument för att hon faktiskt skulle vara en stabil, långsiktig ledare. ✔Ingen partilojalitet - Till skillnad från politiker, som ofta måste leverera snabba resultat för att bli omvalda, skulle Victoria kunna arbeta utifrån en långsiktig vision för landet. ✔ Folkets förtroende - Hon är redan en av de mest populära personerna i Sverige och har internationella diplomatiska relationer, insikt i politik och samhällsfrågor, utan att vara insnärjd i partipolitiska konflikter. ✔ Neutralitet och stabilitet - I en tid av splittring, där samhället delas mellan olika politiska ideologier och grupper, skulle en monark vara en neutral samlingspun Men hur säkerställer vi att en monark styr rättvist? Hur gör vi det demokratiskt? Historiskt sett har monarker varit avskärmade från folket, beroende av rådgivare och hovet för att förstå nationens behov . Men i en digitaliserad värld kan en monark ha direktkontakt med folket. Genom digitala omröstningar, öppna undersökningar och transparens i beslutsprocesser kan en modern monark agera på folkets mandat, utan att filtrera beslut genom partipolitiska agendor. Tänk om vi kunde kombinera monarkin med modern teknologi för att skapa en verkligt inkluderande styrelseform? Tänk om vi införde en ny styrningsmodell där monarken inte styr ensam, utan tillsammans med vanligt folk? Detta skulle vara ett "rundabordet", där folket representeras av vanliga medborgare som inte är karriärpolitiker. För att besluten ska vara hållbara ska även yrkesverksamma experter och forskare finnas med som rådgivare, men de får inte ha makt att påverka för egen vinning. De ska endast fungera som stöd för folket och drottningen, och säkerställa att beslut grundas på fakta och vetenskapliga underlag. Men de huvudsakliga representanterna vid bordet ska vara vanliga människor. Till exempel: Lärare & forskare, utbildningspolitik & skolreformer. Sjuksköterskor & läkare,hälso & sjukvårdspolitik. Småföretagare & arbetare, och näringsliv. Vanliga medborgare & oberoende röster,utanför partistrukturer. Utbildning - nyckeln till en fungerande demokrati För att detta ska fungera måste alla ha möjlighet att förstå och delta i politik. Därför ska utbildning i politik och statsvetenskap börja redan i grundskolan och fortsätta genom hela utbildningssystemet. Grundskolan - Politik lärs ut på en grundläggande nivå, precis som matte och engelska. Gymnasiet - Fördjupade kurser erbjuds för dem som vill kvalificera sig till framtida representation. Komvux, distanskurser och parallella pogram - För att även vuxna och de som saknar gymnasieexamen ska kunna engagera sig. Alla yrkeskategorier och bakgrunder ska ha möjlighet att kvalificera sig för att representera sitt folk. Lönen ska vara rimlig och baseras på risk, inte makt eller prestige Målet är att attrahera de som vill tjäna folket, inte de som söker personlig vinning. Därför ska ersättningen under mandatperioden spegla faktiska risker, såsom offentlig exponering, personligt ansvar och eventuella säkerhetshot. Bonusar och välfärdsfond, ett system byggt på kollektivt ansvar För att säkerställa engagemang och motivation ska en fast bonus ges till dem som aktivt arbetar fram och genomför beslut . Men istället för att det blir individuell vinning, återinvesteras en del i välfärden för att stärka samhällsutvecklingen. Fonden förvaltas av monarken, men inga medel kan tas ut utan folkets vetskap. ✔ Transparens och digitala omröstningar säkerställer rättvis fördelning. ✔ Engagemang belönas, men kollektivt ansvar går alltid först. Men… ska en person ärva sin rätt till makten? En vanlig invändning mot monarkin är att ingen ska ärva makt, att ledarskap ska förtjänas, inte tilldelas. Men om vi jämför det med dagens system, är det verkligen mer demokratiskt? Tänk om vi inte bara behöver en ny regering, utan ett helt nytt sätt att styra ett land? Vi ser redan att folkets förtroende för politiker sviktar. Valdeltagandet minskar. Klyftorna ökar. Maktstrukturer cementeras. Kanske är det dags att ifrågasätta det vi trodde var en självklarhet? För om vi lärt oss något av historien, så är det att inget system är för evigt, och att de största förändringarna ofta börjar med en enda fråga, Tänk om?

Om Sverige en dag skulle välja att styras av en monark igen, hade Kronprinsessan Victoria varit den mest lämpade ledaren. Inte för att hon föddes in i rollen, utan för att hon format sig själv genom den. - Långsiktighet över mandatperioder. Till skillnad från politiker, som ofta styr med fokus på nästa val, hade Victoria kunnat arbeta för verkliga, långsiktiga förändringar utan att jaga snabba poäng. - Neutralitet och enhet. Hon tillhör inget parti, ingen ideologi. Hon skulle inte behöva driva någon specifik agenda, utan istället agera som en stabil kraft mitt i samhällets splittring. - Internationell respekt och diplomati. Hon har redan byggt relationer med världsledare, lärt sig förstå maktstrukturer och hur man skapar allianser, utan att vara styrd av politiska maktspel. - Folkets förtroende. Medan politiker idag möter ökat misstroende, har Victoria gång på gång visat sig vara en av Sveriges mest respekterade offentliga personer. Hade hon varit en bättre ledare än dagens politiker? Kanske . Kanske inte. Men hon hade åtminstone inte behövt ljuga för att bli vald.